Gdansk

Gdansk 1939 – Förlåt jag menade förstås 2015 …eller jag vet inte faktiskt…
Nästan en surrealistisk upplevelse att det första som möter oss vid promenaden bakom hotellet är en tjej i övre tonåren som slår en tennisboll mot en tegelvägg. En vägg som är så flagnad och gropig att bollen studsar i valfri riktning varje gång den träffar väggen, betongplattan på marken är så full av grästuvor att det får klassas som en ett mindre mirakel varje gång bollen når tillbaka till tjejen som slog iväg bollen. När bollen väl kommer fram möts den av en bollkänsla som är i klass med en ostfralla. Men hon stretar på, gång efter gång efter gång svingar hon iväg bollen för ett nytt försök. Vi tittar lite i smyg.
Några meter längre bort lirar några killar lite fotboll bredvid ett utepingisbord där en gräsklippare inte passerat i år, troligtvis inte förra året heller?

Är detta på riktigt eller är vi ovetande rollfigurer i en ny Ingemar Bergman film, eller var färjan hit egentligen en tidsmaskin som flyttat oss hundra år tillbaka i tiden?

Här är allting grått, himlen är faktiskt klarblå idag men även den känns grå när man promenerar här. Har nog varit ett blomstrande industri- och bostadsområde här en gång i tiden, men det var inte igår.
Först skrattar vi lite åt varandra när vi promenerar förbi hus efter hus, ruin efter ruin, när vi diskuterar om vi kanske svängde åt fel håll när vi gick ut från hotellet, vänster istället för höger, är det ljudet av tyska stridsvagnar vi hör bakom hörnet? Vi skulle ju bara ta en promenad.
Skratten sätter sig lite i halsen när Linda konstaterar att ”det rör sig bakom gardinen”
Va? Nej det kan inte stämma? Nä, här kan man inte vistas, bo leva?
Mitt i alla rasade hus, eller tom i hus där den halva huset är borta sedan många många år, där sitter det plastblommor i balkonglådan utanför fönstret, finns tunna vita/grå gardiner, tvätt hänger på tvättlinorna, någon lagar en gammal cykel utanför dörren.
Vilket år är detta, vart är vi?

Tänkte handla lite kvällsmat i butiken under det nybyggda hotellet på vägen hem…
… får nog bli en tallrik med mjölk med musli tillverkad att stesolid och sobril.

Imorgon utforskar vi framsidan på hotellet

Share this...

Add a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.