En obekväm fråga…

Den där känslan när man sitter där helt själv i restaurangen, vilket jag nu gjort de senaste två timmarna, och det plötsligt kliver fram en man till bardisken och säger till han på andra sidan:
-Kan du ta fram grejerna så kör vi igång dagens quiz.

Jag vänder mig lite försiktigt om och sneglar bakom mig. Har det kanske drällt in människor utan att jag märkt det när jag satt här och knappade på datorn, men icke. Det är fortfarande helt tomt i lokalen.

Nu vet jag inte riktigt vart jag skall ta vägen, luften känns lite jobbig att andas på något sätt. Går det att gömma sig någonstans, men här finns ju inte ens gardiner?

Till min glädje ser jag hur den sympatiska bartendern böjer sig fram till ”Quizmannen” och förklarar med låg röst att jag kanske inte är sugen på att spela Quiz då jag sitter och jobbar, dessutom blir det inte mycket till tävling om det bara är en deltagare.
Quizmannen ser förvånad ut, och säger med en lika förvånad och nog även lite förnärmad röst:
-Jaha!

Jag upphör dock aldrig att förvånas…   …LivingOnTheEdge!

#En dag på Harrys på en ort lång lång bort…

Share this...

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte.